I min permo!

Direktlänk till inlägg 23 april 2015

Samma men ändå olika!

Av Olivia Wallin - 23 april 2015 21:26

För mig är det viktigt att få prata om min CP-skada, för det är liksom endel av mig och det är viktigt att alla kan förstå att det just bara är min kropp det är fel på och inte mitt huvud. Många gånger behandlar människor mig som ett barn och pratar bebisspråk med mig som om jag vore helt dum i huvudet, detta gör mig både ledsen och förbannad för att man känner sig så otroligt förnedrad som människa. Jag fick min CP-skada under födseln för att jag fastnade när jag skulle komma ut till världen, det gjorde att jag fick syrebrist i hjärnan och det framkallade min CP.Trots att det var i hjärnan som det var syrebrist så är det bara kroppen som får ut för CP och inte huvudet. Så alla ni som ser folk i rullstol, permo eller bara en person med spastisitet förstå att vi är lika många gånger normala i huvudet som när ni träffar vem som helst. Med detta sagt vill jag berätta om min assistent Amanda-Linnéa, för hon har också en funktionsnedsättning precis som jag men det är ingen som behandlar henne som en bebis för det och vet ni varför? JO! för att hennes funktionsnedsättning syns inte på utsidan som min gör utan det är något som istället sitter i hjärnan. Hon har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som heter ADHD, det innebär att man har svårt med koncentration och uppmärksamhe, man gör också väldigt mycket saker och säger saker man inte tänker på innan. Personer med ADHD har också svårt att minnas saker som inte är jätteviktigt och har svårt att behärska sina känslor. Man vet inte riktigt varför människor får ADHD, men man har sett mönster på att det är ärftligt och det är vanligt att flera i samma familj har det. Här nedan ska ni få lite frågor och svar jag ställt till Amanda-Linnéa här innan vi började skriva.

Vem är du och hur ser ditt liv ut?
Amanda-Linnéa är 24år och lever med sin sambo Johan, sin styvson Alvin och sin rottweiler Elvis i en lägenhet här i Fagersta. Hon jobbar som assistent här hos mig, ett arbete hon även haft sen tidigare. Under tiden hon bott i Fagersta har hon jobbat som elevassistent och inom hemtjänsten ihop med min mamma Mia. Innan hon flyttade hit bodde hon i Kil som ligger i Värmland men nu har hon bott här i Fagersta i 3 år. Förutom ADHD har hon också läs och skrivsvårigheter som ställer till det lite extra för hennes ADHD och därför har skolan många gånger varit jobbig för hemma.


Hur är det att leva med ADHD?

Amanda-Linnéa känner att hon många gånger är glad för att ha sin ADHD, för det ger henne mycket när det kommer till arbete och hur mycket man orkar i vardagen. Hon känner att hon kan ha många bollar i luften och är extremt ordningssam och det är viktigt för henne att saker sköts rätt och att hon är glad för att hon inte är den slarviga typen. Gör hon något så gör hon det helhjärtat. Det som hon tycker är jobbigt och svårt är att människor inte alltid förstår henne, hon är väldigt ärlig och gåpåig vilket många tycker är svårt och då ibland önskar hon att det hade synts att hon hade en fuktionsnedsättning eftersom ingen ser vilket kaos hon har i huvudet och hur svårt hon har att sortera allt hon har i sitt huvud. Hon har också otroligt svårt för att komma ihåg tider, olika läkarbesök och extremt svårt att sitta still.

Hur var du som barn?
Hon berättar att hon som barn hade väldigt svårt med konsentration och komma ner i varv. Redan som 2 åring hade hon svårt att själv varva ner och fick ofta hjälp av sin mamma Désirée för att komma ner i varv. Hon var också väldigt känslosam och hade svårt att behärska sig. Hon hade svårt i socialasituationer för att hennes kompisar förstod inte varför hon endra blev jättearg eller jätteglad. Det är något som är typiskt ADHD, endra blir man jättearg eller jätteledsen och det kan svänga på bara någta minuter. Ofta i skolan när hon hade det jobbigt stod hon vid målarbänken och renade pennor och städade den. Men hon berättat även att hon var väldigt omtänksam och brydde sig om människor, speciellt andra yngre barn och djur.

Hur blir du om du inte tar din medicin?
A-L äter en medicin som heter Concerta och äter en ganska stor dos på 56mg, hon har inte tagit medicin så länge men känner att denna tid med medicin har hjälpt henne att hålla sig lugnare, att sortera intryck och känslor och för att kunna leva mer för dagen och inte hispa upp sig för små saker. Om hon inte tar sin medicin blir hon stimmig i huvudet, trött och väldigt irriterad.

Har du några hjälpmedel?
Det har hon, hon har ett kedjetäcke eftersom hon har svårt att somna och komma ner i djupsömn. Annars inga hjälpmedel så men hon går hos en psykolog 2-4 gånger i månaden.

Hur är du hemma?
Hemma säger hon att hon är mycket bestämd och har svårt när det inte är städat även om hon har lätt att själv stöka ner. Hon är den som i hennes hem har koll på allt och ser till att hemmet flyter på.


Detta var det jag undrade över och jag vill gärna att även ni får veta att det finns olika funktionsnedsättningar men att det visar sig på olika sätt. Medans vissas tror att jag är som ett barn i huvudet vilket jag inte är tror även folk att A-L inte har några problem alls i sin vardag vilket hon har. Men ändå klarar vi båda av att leva våra liv på vårat sätt för att vi vet ingenting annat, det här är det som är normalt för oss och i våran värld så är det ni som är handikappade. Däremot är det ju lättare för A-L att leva eftersom hon inte har några kroppsliga besvär utan har haft möjlighet att träna otroligt mycket på hur hon ska leva, så jag hade aldrig kunnat räkna ut att hon ens hade ADHD. Men jag kommer alltid ha min CP-skada och den kommer alltid alla att se, men det jag önskar och vill få ut med såna här inlägg och hela min blogg är att jag och alla andra med CP kan leva ett liv precis som vilket som helst men med lite fler utmaningar än vad ni har i erat liv.
Hoppas ni lärt er något om detta och jag kommer beröra dessa ämnen ofta och jag hoppas ni gillar det.

Sov gott mina vänner!
Kärlek/ Olivia Wallin

 

 
ANNONS
 
40 & fab

40 & fab

24 april 2015 14:45

Hej Olivia!
Vad hemskt att folk behandlar dig så illa! De borde skämmas!

Jag tycker du verkar vara en heltoppen tjej med skinn på näsan, och det är ett sant nöje att få följa dig i din blogg.
Jag har hittat hit via en släkting till dig, Ingrid. Hon länkar till din blogg på Facebook. Jag och hennes dotter Johanna är mycket goda vänner, och har varit det i "100 år" och jag har träffat många av dina släktingar när vi var yngre. Jag har t ex varit många gånger ute i "torpet" som alla kallade det :)

Jag har lagt till dig i min blogglista så att jag inte missar något av vad du skriver :)
Jag undrar också om jag får göra ett inlägg om dig på min blogg och länka till din blogg, så fler hittar hit.
Jag tycker du är fantastisk på att skriva!

Trevlig fredag till dig!
Stor kram och stå på dig!

Hälsningar Jonna

http://40ochfab.blogspot.se

Olivia Wallin

27 april 2015 18:49

Hej Jonna!:) vad roligt att du tycker om det jag skriver om! Du får gärna skriva nått om mig och länka till min blogg! Tänk vad världen är liten med släkt och torpet och allt!;)

Ha det bra!
Kram Olivia!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Olivia Wallin - 15 januari 2016 16:27


Jag vill lägga upp lite bilder här idag. Varma kramar från Olivia ...

Av Olivia Wallin - 14 november 2015 13:14


            I natt har det hänt en fruktansvärd terrordåd i Paris och många människor har misst sitt liv och många är skadade. Så idag skänker jag alla mina tankar till Paris, alla drabbade och anhöriga.    VILA I FRID ❤️...

Av Olivia Wallin - 11 november 2015 16:22


Idag på förmiddagen hade jag och mamma möte med chefen, det gick bra! Efter det satt jag och Jossan oss vid köksbordet och försökte förstå oss på min nya dator. Det gick både bra och dåligt! Annelie som levererade datorn har lovat ett nytt möte m...

Av Olivia Wallin - 10 november 2015 11:47

Hej! Igår var jag på gymet! Det gick bra! Åkte hem igen för att äta och duscha. Efter det åkte jag till min psykolog. Väl hemma igen så kom mamma, Siki och farmor på besök och fikade. På kvällen åt jag makaroner och korv, det var gott! d...

Av Olivia Wallin - 8 november 2015 15:06


Hej på er! Nu ska jag berätta var jag har varit och vad jag har gjort. I lördags förra veckan var jag hem till min farmor och fikade, vi pratade och hade det mysigt. På söndagen skulle Rasmus sova hos mamma och jag trodde dom ville vara själv...

Presentation


Jag heter Olivia Wallin och kommer i denna blogg skriva om mig själv, mitt liv och allt runt omkring det. Jag är 21 år och har en CP-skada som jag haft sen födseln. Jag är en glad tjej som gillar utmaningar och ser hellre optimistiskt på livet. Hoppas ni

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17
18
19
20 21 22 23
24
25
26
27
28
29 30
<<< April 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ I min permo! med Blogkeen
Följ I min permo! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se